Den 13/12 skall frågan om huruvida fast telefoni, mobiltelefonsamtal, ip-telefoni och e-post skall lagras eller inte upp i EU-parlamentet. Risken är stor att att integriteten kommer kränkas oavsett, om man skall tro Thomas Bodströms Röstar parlamentet för ger det ett demokratiskt mervärde, är de mot räknar jag med ett ministerbeslut (Dagens Nyheter, 2/12). Tack, Thomas Bodström, för att du som justitieminister respekterar demokratin och medborgarnas rätt till privatliv. Det värmer.
Den som ändå vill försöka påverka kan slänga iväg ett mail till de svenska EU-parlamentarikerna och påpeka vad du anser i frågan och sprida frågan vidare.
Nils Lundgren: nlundgren (snablela) europarl.eu.int
Lena Ek: lek (snablela) europarl.eu.int
Lars Wohlin: lars.wohlin (snablela) telia.com
Jan Andersson: jandersson (snablela) europarl.eu.int.
Helene Goudin: helene.goudin (snablela) telia.com
Gunnar Hökmark: ghokmark (snablela) europarl.eu.int
Ewa Hedkvist: ehedkvist (snablela) europarl.eu.int
Eva-Britt Svensson: e-b.svensson (snablela) bredband.net
Cecilia Malmström: cmalmstrom (snablela) europarl.eu.int
Charlotte Cederschiöld: charlotte.cederschiold (snablela) moderat.se
Christofer Fjellner: cfjellner (snablela) europarl.eu.int
Carl Schlyter: carl.schlyter (snablela) mp.se
Anders Westlund: awestlund (snablela) europarl.eu.int
Anna Hedh: anna.hedh (snablela) telia.com
Anders Wijkman: anders (snablela) wijkman.nu
Anna Ibrisagic: aibrisagic (snablela) europarl.eu.int
Länkar:
DN
Stoppa Storebror
data retention is no solution
HAX
Machina libera
Äldre kommentarer:
Magnus Ljungkvist
Fredrik funderar
Jinge
Totalt orelaterat:
ilovemymacthesong.com
söndag, december 04, 2005
onsdag, november 30, 2005
Hetslagens nackdelar
Naturligtvis finns det anledningar till lagen om hets mot folkgrupp. Annars skulle det inte finnas någon större debatt om den och annars skulle den ha avskaffats. Det är möjligt att den kan hjälpa till att motverka spridandet av hat mot vissa grupper, även om jag personligen tvivlar starkt på saken och undrar om den inte i minsta lika stor utsträckning skapar martyrer. Men nackdelarna är ännu större:
*) Den står i direkt konflikt med lagen yttranderättsfrihet. Det må vara så att uttryckandet av åsikterna den reglerar handlar om farliga och totalidiotiska saker, men reaktionära dårar måste också få ha rättigheter. Att enligt lag inte så säga sin åsikt är en betydligt större inskränkning i friheten än att få utstå dessa - som lyckligtvis möts med rätt stor avsky från större delen av samhället.
*) Det finns - fanns - redan lagar som reglerar ordet och vad man får säga. Du kan bli åtalad för förtal, förolämpning och uppvigling. Det är inte tillåtet att från predik- eller talarstolen gå ut och uppmana allmänheten att bränna homosexuella, judar, eritreaner eller vad det än må vara på bål och det var det inte innan lagen om hets mot folkgrupp infördes heller.
*) Alla har inte likhet enligt lagen. Vissa grupper är skyddade och man riskerar åtal för ett uttalande som om man hade bytt ut en grupp mot en annan helt plötsligt hade ansetts förkastligt men inte olagligt. Det är illa: jag har full förståelse för att man vill skydda särskilt utsatta grupper, men ett rättssamhälle måste ändå tro på principen om likhet inför lagen. Att lagens bokstav i vissa andra fall tragiskt nog inte efterföljs på den punkten är ingen anledning till att ytterligare av sig från den principen. Alla grupper skall ges lika skydd av polis och rättsväsende i övrigt; det måste också fungera. Att det händer att homosexuella, invandrare et cetera diskrimineras där är ett större hot mot rättssäkerheten än lagen om hets mot folkgrupp någonsin skulle kunna bli.
En nackdel med gårdagens dom som jag sett uppmärksammas är att den koncentrerar sig så mycket på det faktum att Åke Green (som det fortfarande inte handlar om: Åke Green om någon lär vara en cancersvulst på samhället) höll en predikan. Det faktumet skall inte spela någon roll, för då är vi återigen tillbaka i ett läge där alla inte har lika rättigheter inför lagen. Kan det inte sägas av Åsa, lastbilschaufför, så skall det inte kunna sägas av Åke, pastor, heller. Religion är inte och får aldrig bli en ursäkt att gömma sig bakom för att handlingar som annars skulle anses brottsliga. Kyrkan står inte över lagen.
*) Den står i direkt konflikt med lagen yttranderättsfrihet. Det må vara så att uttryckandet av åsikterna den reglerar handlar om farliga och totalidiotiska saker, men reaktionära dårar måste också få ha rättigheter. Att enligt lag inte så säga sin åsikt är en betydligt större inskränkning i friheten än att få utstå dessa - som lyckligtvis möts med rätt stor avsky från större delen av samhället.
*) Det finns - fanns - redan lagar som reglerar ordet och vad man får säga. Du kan bli åtalad för förtal, förolämpning och uppvigling. Det är inte tillåtet att från predik- eller talarstolen gå ut och uppmana allmänheten att bränna homosexuella, judar, eritreaner eller vad det än må vara på bål och det var det inte innan lagen om hets mot folkgrupp infördes heller.
*) Alla har inte likhet enligt lagen. Vissa grupper är skyddade och man riskerar åtal för ett uttalande som om man hade bytt ut en grupp mot en annan helt plötsligt hade ansetts förkastligt men inte olagligt. Det är illa: jag har full förståelse för att man vill skydda särskilt utsatta grupper, men ett rättssamhälle måste ändå tro på principen om likhet inför lagen. Att lagens bokstav i vissa andra fall tragiskt nog inte efterföljs på den punkten är ingen anledning till att ytterligare av sig från den principen. Alla grupper skall ges lika skydd av polis och rättsväsende i övrigt; det måste också fungera. Att det händer att homosexuella, invandrare et cetera diskrimineras där är ett större hot mot rättssäkerheten än lagen om hets mot folkgrupp någonsin skulle kunna bli.
En nackdel med gårdagens dom som jag sett uppmärksammas är att den koncentrerar sig så mycket på det faktum att Åke Green (som det fortfarande inte handlar om: Åke Green om någon lär vara en cancersvulst på samhället) höll en predikan. Det faktumet skall inte spela någon roll, för då är vi återigen tillbaka i ett läge där alla inte har lika rättigheter inför lagen. Kan det inte sägas av Åsa, lastbilschaufför, så skall det inte kunna sägas av Åke, pastor, heller. Religion är inte och får aldrig bli en ursäkt att gömma sig bakom för att handlingar som annars skulle anses brottsliga. Kyrkan står inte över lagen.
tisdag, november 29, 2005
Åke Green och yttranderättsfriheten
Religiösa idioter får vara religiösa idioter även i fortsättningen, säger Högsta Domstolen. Det är bra -- inte för att det finns någonting värt att försvara i Åke Greens åsikter, utan för att Åke Greens rätt att föra framma dessa åsikter försvaras i svensk lag. Att idéer är dumma (och förolämpande) nog att få en att bli mörkrädd betyder inte att de skall förbjudas; religions- och yttranderättsfriheten är alldeles för viktiga för att köras över. Det finns bättre sätt att möta troll: Dra ut dem i solen, visa dem för vad dem är och låt dem spricka i ljuset. Det handlar egentligen inte om Åke Green: han får i det här fallet helt enkelt företräda övriga reaktionära samhällsfaror. Det handlar om yttranderättsfriheten och om en lag som står i direkt konflikt med den.
Det skall bli intressant att se vad det här får för effekt på lagen om hets mot folkgrupp. Och läsa domen, när man har mer än fem minuter över.
Uppdatering 30/11: Fast så i efterhand undrar jag hur stressad jag var och vad jag egentligen tänkte på när jag blandade in religionsfrihet i det hela. Religionsfrihet - att man fritt skall få tro på och officiellt tillhöra vilken tro man än önskar - är viktigt, men har inte ett dugg med den här saken att göra.
Det skall bli intressant att se vad det här får för effekt på lagen om hets mot folkgrupp. Och läsa domen, när man har mer än fem minuter över.
Uppdatering 30/11: Fast så i efterhand undrar jag hur stressad jag var och vad jag egentligen tänkte på när jag blandade in religionsfrihet i det hela. Religionsfrihet - att man fritt skall få tro på och officiellt tillhöra vilken tro man än önskar - är viktigt, men har inte ett dugg med den här saken att göra.
torsdag, november 17, 2005
Om jag vore muslim skulle jag vara skitförbannad
eller i alla fall jävligt trött på att se vissa dra likhetstecken mellan fördömanden av militant islamism och islamofobi. Rimligtvis kan man tycka att det är rätt illa att självmordbombare spränger oskyldiga i småbitar i religionens namn utan att för den sakens skull behöva tycka illa om den där överväldigande majoriteten av alla som följer islam som inte har ihjäl andra människor. Jag är visserligen inte någon ledande auktoritet på området, men jag lever ändå i illusionen att muslimer är som folk är mest och se, de muslimer jag känner är inte mer förtjusta i terroristdåd eller våld än jag är. Bisarrt nog får de - som redan är utsatta för den islamofobi som trots allt finns, utan att man behöver se islamofoba spöken i sådana som råkar ogilla dödande - ändå stå ut med att fördömanden av våld kopplade till deras religion från vissa läger skall ses som någonting mot dem, som inte har mer med våldet att göra än slumpad kinesisk bonde. Missar jag någonting när jag inte ser hur annat än militant islamism och rasistiska grupper som vill svartmåla alla muslimer kan tjäna på det?
Det är ytterst få kristna som tar särskilt illa upp för att man fördömer till exempel militanta kristna grupper som spränger abortkliniker eller den ökände Fred Phelps, därför att människor i allmänhet har vett att inse att det är extremistiska grupperingar som har väldigt, väldigt lite med vanliga troende att göra. Egentligen borde alla kunna skilja även på militant islamism och muslimen på gatan. Att färre lyckas med det än i fallet med kristna är tragiskt - men inte en anledning att ge dem vatten på sin kvarn.
Det är ytterst få kristna som tar särskilt illa upp för att man fördömer till exempel militanta kristna grupper som spränger abortkliniker eller den ökände Fred Phelps, därför att människor i allmänhet har vett att inse att det är extremistiska grupperingar som har väldigt, väldigt lite med vanliga troende att göra. Egentligen borde alla kunna skilja även på militant islamism och muslimen på gatan. Att färre lyckas med det än i fallet med kristna är tragiskt - men inte en anledning att ge dem vatten på sin kvarn.
onsdag, november 16, 2005
Universitetet & politiken
Jag tycker absolut att folk skall få hysa och ge uttryck för politiska åsikter. Det gäller även universitetslärare/-föreläsare. Inte heller är jag någon fantatisk anhängare av brittisk eller amerikansk politik - den nuvarande amerikanske presidenten, till exempel, ger mest ett hyggligt uselt intryck och har gjort något av det mest oförlåtliga man i maktställning kan göra i mina ögon: suddat ut gränsen mellan religion och politik.
Det är ändå så att när man kan räkna till fyra personer som under undervisning uttryckt sig negativt om Margaret Thatcher, när genomgången av förändringar inom det högre brittiska undervisningssystemet handlar så mycket om hur dåliga nuvarande linje är (kritik som jag delvis håller med om, men det har inte med saken att göra) och när man i undervisningsmaterialet kan hitta meningar som
21. President Bush probably spells it
A) leveling
B) levelling
så känns det som ett visst mönster börjar framträda. Är det så mycket begärt att hoppas att man skall lyckas hålla politiken utanför statlig, skattefinansierad universitetsutbildning i ... språkvetenskap?
Det är ändå så att när man kan räkna till fyra personer som under undervisning uttryckt sig negativt om Margaret Thatcher, när genomgången av förändringar inom det högre brittiska undervisningssystemet handlar så mycket om hur dåliga nuvarande linje är (kritik som jag delvis håller med om, men det har inte med saken att göra) och när man i undervisningsmaterialet kan hitta meningar som
21. President Bush probably spells it
A) leveling
B) levelling
så känns det som ett visst mönster börjar framträda. Är det så mycket begärt att hoppas att man skall lyckas hålla politiken utanför statlig, skattefinansierad universitetsutbildning i ... språkvetenskap?
måndag, november 14, 2005
Det svenska skolsystemet
Libertati: För det mesta på fel plats, med fel ämne och vid fel tidpunkt. Det blir mer spännande så.
Den svenska skolan har problem. Det verkar i alla fall vara någonting som de flesta är överrens om.
Ett av problemen är att skolan är anpassad efter någon slags medianelev och all undervisning sker därefter. Resultatet blir att några sitter och snurrar pennorna, tittar ut genom fönstret och hade kunnat lära sig på en femtedel av tiden om de bara hade kunnat befinna sig någonstans där det hade gått att koncentrera sig på undervisningen. Några andra försöker hänga med och misslyckas.
Man måste låta de som redan har kunskaperna eller mycket snart har inhämtat dem få fortsätta och gå sin egen väg. Som det är nu så finns det elever som får göra det, och så finns det elever som inte får göra det. Allt beroende på vilken lärare de råkar ha. Vissa får uppmuntran och hjälp med att se var de kan hitta ytterligare information, andra möts av irritation för att de har gjort mer än uppgiften sade. Det är inte en fråga om slumpens orättvisa; hellre att några har chansen än att ingen har den. Det handlar om att alla borde ha den sett till sin egen privata situation och rent bortsett från andra. Det värsta är kanske att besattheten av vad som anses nödvändigt att kunna ibland fortsätter ända upp på högskolenivå: Rimligtvis borde en fråga från en universitetsstudent aldrig besvaras med det behöver du inte kunna, det kommer inte på tentan så länge som läraren faktiskt kan svaret.
Dylik argumentation brukar ibland mötas av spe för att den koncentrerar sig på de bästa eleverna, som om det skulle vara något fult att önska sig att alla elever kunde få ut mesta möjliga av sin kapacitet. Jag har aldrig riktigt förstått varför det per automatik skulle innebära att alla andra skulle få det mycket sämre för att de som har lätt att lära sig får utnyttja det; eller varifrån man tror sig ha fått rätten att stympa oskyldiga barns intellektuella utveckling genom att med lag tvinga dem till en undervisning där de knappt får chansen att lära sig någonting.
Ur ett utilitaristiskt perspektiv skulle man kunna hävda att det är skadligt för den stora massan att hämma individer som hade kunnat göra mycket nytta om de vid tidigare ålder fått chansen att tillgodogöra sig större kunskaper och på så sätt haft bättre chanser att bygga vidare för att lyckas med sådant som kommer alla till nytta. Ser man till det individuella perspektivet - vilket är betydligt mer rimligt och intressant - så handlar det snarare om inte förvägra elever chansen att göra sitt bästa. Att det som borde vara en kunskapens högborg kan göra någonting sådant - för det händer, om än inte medvetet - är bara sorgligt.
Det är inte möjligt att göra en helt individanpassad skola, i alla fall inte en som alla eller ens en majoritet skulle ha råd med. Det står plågsamt klart. Däremot kan man göra vad som går redan nu. Låt barn och ungdomar som har förmågan och kapaciteten att söka vidare kunskap på egen hand göra det istället för att slösa bort deras tid med sådant som de redan kan. Dela upp klasser i större skolor efter nivå och förmåga; det är någonting alla tjänar på. Inte bara de som kan hålla ett högre tempo, utan även de som för en gångs skull får chansen att delta i en undervisningsmiljö där de inte ständigt behöver känna sig underlägsna personerna som sitter två bänkar bort. (Om jag hade fått en krona för varje gång någon har sagt att de inte har vågat räcka upp handen och säga någonting eller ge sig in i en debatt för att någon annan elev som sannolikt hade betydligt större kunskaper i ämnet fanns i klassrummet ...) Man är inte en sämre människa för att det tar längre tid att lära sig engelska. Man är inte heller en sämre människa för att det tar kortare tid att lära sig matematik, och borde slippa bestraffas för det genom att inte få utveckla sin potential.
Ibland går det att göra någonting åt sin situation, antingen med hjälp från välvilliga lärare (ni är hjältar) eller med en hel del envishet. Men hur många tolvåringar inser det? Ibland går det inte ens när man försöker. Och när skolan hamnar ivägen för lärande, då är det helt enkelt jävligt illa.
Den svenska skolan har problem. Det verkar i alla fall vara någonting som de flesta är överrens om.
Ett av problemen är att skolan är anpassad efter någon slags medianelev och all undervisning sker därefter. Resultatet blir att några sitter och snurrar pennorna, tittar ut genom fönstret och hade kunnat lära sig på en femtedel av tiden om de bara hade kunnat befinna sig någonstans där det hade gått att koncentrera sig på undervisningen. Några andra försöker hänga med och misslyckas.
Man måste låta de som redan har kunskaperna eller mycket snart har inhämtat dem få fortsätta och gå sin egen väg. Som det är nu så finns det elever som får göra det, och så finns det elever som inte får göra det. Allt beroende på vilken lärare de råkar ha. Vissa får uppmuntran och hjälp med att se var de kan hitta ytterligare information, andra möts av irritation för att de har gjort mer än uppgiften sade. Det är inte en fråga om slumpens orättvisa; hellre att några har chansen än att ingen har den. Det handlar om att alla borde ha den sett till sin egen privata situation och rent bortsett från andra. Det värsta är kanske att besattheten av vad som anses nödvändigt att kunna ibland fortsätter ända upp på högskolenivå: Rimligtvis borde en fråga från en universitetsstudent aldrig besvaras med det behöver du inte kunna, det kommer inte på tentan så länge som läraren faktiskt kan svaret.
Dylik argumentation brukar ibland mötas av spe för att den koncentrerar sig på de bästa eleverna, som om det skulle vara något fult att önska sig att alla elever kunde få ut mesta möjliga av sin kapacitet. Jag har aldrig riktigt förstått varför det per automatik skulle innebära att alla andra skulle få det mycket sämre för att de som har lätt att lära sig får utnyttja det; eller varifrån man tror sig ha fått rätten att stympa oskyldiga barns intellektuella utveckling genom att med lag tvinga dem till en undervisning där de knappt får chansen att lära sig någonting.
Ur ett utilitaristiskt perspektiv skulle man kunna hävda att det är skadligt för den stora massan att hämma individer som hade kunnat göra mycket nytta om de vid tidigare ålder fått chansen att tillgodogöra sig större kunskaper och på så sätt haft bättre chanser att bygga vidare för att lyckas med sådant som kommer alla till nytta. Ser man till det individuella perspektivet - vilket är betydligt mer rimligt och intressant - så handlar det snarare om inte förvägra elever chansen att göra sitt bästa. Att det som borde vara en kunskapens högborg kan göra någonting sådant - för det händer, om än inte medvetet - är bara sorgligt.
Det är inte möjligt att göra en helt individanpassad skola, i alla fall inte en som alla eller ens en majoritet skulle ha råd med. Det står plågsamt klart. Däremot kan man göra vad som går redan nu. Låt barn och ungdomar som har förmågan och kapaciteten att söka vidare kunskap på egen hand göra det istället för att slösa bort deras tid med sådant som de redan kan. Dela upp klasser i större skolor efter nivå och förmåga; det är någonting alla tjänar på. Inte bara de som kan hålla ett högre tempo, utan även de som för en gångs skull får chansen att delta i en undervisningsmiljö där de inte ständigt behöver känna sig underlägsna personerna som sitter två bänkar bort. (Om jag hade fått en krona för varje gång någon har sagt att de inte har vågat räcka upp handen och säga någonting eller ge sig in i en debatt för att någon annan elev som sannolikt hade betydligt större kunskaper i ämnet fanns i klassrummet ...) Man är inte en sämre människa för att det tar längre tid att lära sig engelska. Man är inte heller en sämre människa för att det tar kortare tid att lära sig matematik, och borde slippa bestraffas för det genom att inte få utveckla sin potential.
Ibland går det att göra någonting åt sin situation, antingen med hjälp från välvilliga lärare (ni är hjältar) eller med en hel del envishet. Men hur många tolvåringar inser det? Ibland går det inte ens när man försöker. Och när skolan hamnar ivägen för lärande, då är det helt enkelt jävligt illa.
fredag, september 30, 2005
Att inte ta seden dit man dansar
Leo Stark skriver på Moderskeppet om ett lesbiskt par som krävde att få dansa med varandra på skolbalen: "Två flator tyckte att arrangemanget var rätt plats för en manifestation for deras sexuella läggning och krävde att få dansa med varandra under uppvisningsdansen". Jo, om det anses som en politisk manifestation att vilja få dansa med ens partner på en bal som anordnas av offentligt bekostad skola så är det nog alldeles rätt plats för det. "[...] balen är frivillig att vara med på och ligger utanför skoltid" klingar tomt när det är så uppenbart tydligt att det är någonting ordnat i skolans regi och artikeln han länkar till nämner skolbal två gånger bara i den korta ingressen (Dagens Nyheter hade också en längre artikel, men jag hittar inte den nu). Det handlar knappast om något privat litet arrangemang: Hur man än vrider och vänder på det så går det inte att få det till någonting annat än att Anders Ljungstedts skola anordnar en dans där bara en viss diskriminerande norm är tillåten. Hur frihetligt är det?
"Borde det inte ingå i vett-och-ettikettundervisningen att man bör ta seden dit man kommer och undvika att göra politiska manifestationer av fester där man är gäst?" Kanske det. Å andra sidan: Borde det inte ingå i vett-och-etikettundervisningen att inte låta kommunala skolor anordna fester där bara vissa könsroller och -normer är tillåtna?
Att slänga ur sig "ta seden dit du kommer" när folk försöker förändra saker är knappast vidare konstruktivt, eller ett imponerande argument. Är det så man skall säga till liberaler som kommer till (S)verige också?
Uppdatering 20:37: Louise P skriver om samma sak, fast längre och mer välformulerat än jag orkade, ser jag nu. Läs.
"Borde det inte ingå i vett-och-ettikettundervisningen att man bör ta seden dit man kommer och undvika att göra politiska manifestationer av fester där man är gäst?" Kanske det. Å andra sidan: Borde det inte ingå i vett-och-etikettundervisningen att inte låta kommunala skolor anordna fester där bara vissa könsroller och -normer är tillåtna?
Att slänga ur sig "ta seden dit du kommer" när folk försöker förändra saker är knappast vidare konstruktivt, eller ett imponerande argument. Är det så man skall säga till liberaler som kommer till (S)verige också?
Uppdatering 20:37: Louise P skriver om samma sak, fast längre och mer välformulerat än jag orkade, ser jag nu. Läs.
onsdag, september 28, 2005
lördag, september 24, 2005
Vem får bli politiker?
Det är bara att inse: Jag kommer aldrig förstå mig på svenskarnas inställning till vem som duger som politiker och vem som inte gör det. Mest tydliga exempel hämtas (som så mycket annat som kommer hit) från USA: Bush och Schwarzenegger. Jag är verkligen inte mer förtjust i konservativ, republikansk politik än de flesta andra så ta inte det här som ett försvar av nämnda politiker; men att utgå från att den amerikanske presidenten och guvernören i en av landets folkrikaste stater skulle vara så dumma som de populärt framställs i svenska media är nog ganska vågat - båda är betydligt mer välutbildade än många svenska politiker, för att nämna ett exempel (för att inte tala om att Schwarzenegger har blivit väldigt framgångsrik inom i princip alla områden han har gett sig in på). Medan Sveriges vice statsminister - och före detta finansminister - hade stora problem med grundläggande gymnasiematematik och uppenbarligen har problem med att hantera telefoner. Att Sveriges justitieminister har varit fotbollsspelare på hög nationell nivå är också någonting som verkar vara roligt att dra upp och påpeka, som om bolltrixandet skulle ha lett till allvarliga men - trots att han tillhör minoriteten svenska politiker som faktiskt sysslar med någonting han är utbildad för. Att han sedan verkar ha en total avsaknad av respekt för personlig integritet när han vill göra det betydligt enklare att bugga människor mot vilka man saknar stark misstanke för tunga brott och inte har i närheten av de tekniska kunskaper han borde ha innan han ger sig på och propaganderar för idiotiska lagar om att spara bland annat mobil- och internettrafik, tja, det är någonting som borde leda till ännu mer kritik än det gör.
För att vara säker skall man tydligen ha varit yrkespolitiker sedan man var femton. Då kan ingen göra sig lustig över att man har haft arbeten som uppenbarligen är oförenliga med politikerämbetet, eller att man tillvaratar någon annans intressen för att man minsann har sysslat med det och det och därför är partisk. Så klagar folk på att politiker saknar verklighetskontakt ...
För att vara säker skall man tydligen ha varit yrkespolitiker sedan man var femton. Då kan ingen göra sig lustig över att man har haft arbeten som uppenbarligen är oförenliga med politikerämbetet, eller att man tillvaratar någon annans intressen för att man minsann har sysslat med det och det och därför är partisk. Så klagar folk på att politiker saknar verklighetskontakt ...
fredag, september 09, 2005
Flyktingamnesti
Jag tycker fortfarande inte om ordet - amnesti för brottet att befinna sig i landet? - men för den som gillar demonstrationer och inte har någonting bättre för sig imorgon kan flyktingamnesti.nu vara värt ett besök.
Äktenskapet och lagen
Äktenskapslagstiftningen får sina korta perioder i strålkastarljuset då och då. Vanligtvis handlar det om en könsneutral sådan, men nu är det på grund av senaste utspelet från Feministiskt initiativ som för en gångs skull faktiskt är mer på väg åt rätt håll än landets samlade etablerade partier. Svenska Dagbladet skriver:
"Fler än två ska kunna ”ingå samlevnad”. Till exempel om skilda föräldrar har inlett nya relationer, och alla tillsammans vill ta ekonomiskt ansvar för barnen. Men också om tre eller flera vill leva i sexuella relationer.
– Det kan ju också vara det så klart, säger Tiina Rosenberg. Man kan ju inte i ett fritt land lägga sig i vilka som personer väljer att ha sex med."
Att huvudvärken i att reda ut hur vårdnad, arv och så vidare skulle fungera i ett sådant system inte skall underskattas och att frågan kvarstår hur de egentligen tänkt sig låta människor ha sin frihet men samtidigt undvika "En man som lever med åtta kvinnor i en patriarkal struktur, där mannen bestämmer och kvinnorna lyder, det är ju inte det vi är ute efter" är någonting man, än så länge, kan ha överseende med - det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Religiösa samfund och liknande organisationer skall naturligtvis få ha vilka ceremonier de så önskar, men det bör inte ha någonting med lagstiftning att göra.
"Fler än två ska kunna ”ingå samlevnad”. Till exempel om skilda föräldrar har inlett nya relationer, och alla tillsammans vill ta ekonomiskt ansvar för barnen. Men också om tre eller flera vill leva i sexuella relationer.
– Det kan ju också vara det så klart, säger Tiina Rosenberg. Man kan ju inte i ett fritt land lägga sig i vilka som personer väljer att ha sex med."
Att huvudvärken i att reda ut hur vårdnad, arv och så vidare skulle fungera i ett sådant system inte skall underskattas och att frågan kvarstår hur de egentligen tänkt sig låta människor ha sin frihet men samtidigt undvika "En man som lever med åtta kvinnor i en patriarkal struktur, där mannen bestämmer och kvinnorna lyder, det är ju inte det vi är ute efter" är någonting man, än så länge, kan ha överseende med - det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Religiösa samfund och liknande organisationer skall naturligtvis få ha vilka ceremonier de så önskar, men det bör inte ha någonting med lagstiftning att göra.
måndag, september 05, 2005
Sjösjuka
Om jag hör eller stöter på en kommentar till med andemeningen "haha, dumma, krigsförande, miljöförstörande amerikaner, skyll er själva" angående tillståndet i södra USA tror jag att jag kommer spy. Jag kan inte påstå att jag känner något större känslomässigt engagemang i de kriser media väljer att dra upp (det finns ständigt pågående humanitära katastrofer i form av svält, inbördeskrig, fattigdom, förtryck et cetera som många inte ens är medvetna om och jag orkar helt enkelt inte bry mig om allt ont som händer i världen - hur väl uppdaterad är du till exempel om offrens situation i inbördeskriget i Nepal?) men jag har då sannerligen vett nog att låta bli att håna tragedier och dödsoffer.
Man kan tycka vad man vill om amerikansk kultur, Bush och republikansk politik, USA:s ovilja att ha med Kyotoavtalet att göra och så vidare - det inte med den här saken att göra. Det här handlar ändå om vanliga människor. Sådana som du och jag. Som har dött i tusentals. Och fortfarande dör. Om Sverige invaderade Sri Lanka imorgon - skulle det innebära att du förtjänade att dö i en översvämning? Om det inte är nog, ett par enkla påpekanden om klimat och miljöpolitik:
*) Huruvida en viss orkan är det minsta lilla påverkad av mänsklig hand är omöjligt att säga. Orkaner är inte direkt ett nytt fenomen. De har funnits ett bra tag.
*) Nämnda Kyotoavtal blev aktuellt för några få år sedan. Människan har släppt ut mängder av det som brukar sammanfattas som växthusgaser sedan industrialismens genombrott. Är det någon som på fullt allvar tror att den i sammanhanget lilla minskning som en annorlunda miljöpolitik hade kunnat innebära skulle ha gjort någon större skillnad på dagens världsklimat?
*) De som råkade illa ut i New Orleans var huvudsakligen de som inte hade råd eller möjlighet att ta sig därifrån; kanske inte ens hade bilar att åka iväg med. De lär inte direkt ha släppt ut vidare mycket koldioxid eller öppnat miljöförstörande fabriker, inte sant?
Man kan tycka vad man vill om amerikansk kultur, Bush och republikansk politik, USA:s ovilja att ha med Kyotoavtalet att göra och så vidare - det inte med den här saken att göra. Det här handlar ändå om vanliga människor. Sådana som du och jag. Som har dött i tusentals. Och fortfarande dör. Om Sverige invaderade Sri Lanka imorgon - skulle det innebära att du förtjänade att dö i en översvämning? Om det inte är nog, ett par enkla påpekanden om klimat och miljöpolitik:
*) Huruvida en viss orkan är det minsta lilla påverkad av mänsklig hand är omöjligt att säga. Orkaner är inte direkt ett nytt fenomen. De har funnits ett bra tag.
*) Nämnda Kyotoavtal blev aktuellt för några få år sedan. Människan har släppt ut mängder av det som brukar sammanfattas som växthusgaser sedan industrialismens genombrott. Är det någon som på fullt allvar tror att den i sammanhanget lilla minskning som en annorlunda miljöpolitik hade kunnat innebära skulle ha gjort någon större skillnad på dagens världsklimat?
*) De som råkade illa ut i New Orleans var huvudsakligen de som inte hade råd eller möjlighet att ta sig därifrån; kanske inte ens hade bilar att åka iväg med. De lär inte direkt ha släppt ut vidare mycket koldioxid eller öppnat miljöförstörande fabriker, inte sant?
söndag, september 04, 2005
Flyktingamnesti och invandringsattityder
Det har talats en del om flyktingamnesti på senare tid. Regeringens båda stödpartier kräver det för alla flyktingar som befinner sig i Sverige och som har ett eventuellt hot om utvisning hängande över sig i - inte till mycket nytta, verkar det som, men de kräver det likväl. Bara själva användningen av ordet är absurt i mina ögon. Amnesti. Etymologiskt sett kommer det ur ett ord som betyder glömska och används idag huvudsakligen när man benådar någon - alltså "glömmer bort" begångna brott. Det jag undrar är vilket brott de som berörts egentligen har gjort sig skyldiga till. Försökt ta sig över fel linje på en karta? Inbillat sig att ett land med tjugotre invånare per kvadratkilometer skulle ha plats nog även för personer som inte råkade vara födda innanför dess gränser? Det tycks mig som om jag själv begår värre brott så gott som varje vecka; likväl är det ingen som hotar att skicka mig till krigshärdar, områden där jag på grund av tro, sexuell läggning et cetera skulle förföljas eller någonstans där jag helt enkelt inte ser några framtidsmöjligheter. Jag är nämligen född på rätt sida gränsen.
Sverige är knappast ensamt om att ha en inhuman invandringspolitik, men som invånare i det här landet är det den jag ser mest av och det är nog för att skrämma mig. Inte blir det bättre av de motstridiga idéer alldeles för många verkar ha om dem som inte är födda på rätt sida kartstrecket - förmodligen så kommer de hit för att slå dank och leva på hederliga skattebetalares pengar, muttrar man och nickar. Skulle det nu vara så att de inte gör det, tja, då har man plötsligt begått ett ännu värre brott: stölden av ett jobb som egentligen borde ha tillhört någon nu arbetslös stackars etnisk svensk. För jobben är som vi alla vet någonting som delas ut från högsta ort och antalet är konstant med den logiska slutsatsen att om fler kommer hit så kommer fler bli arbetslösa. Att en ökad befolkning skulle kunna skapa behov av fler tjänster går ju inte ihop.
Det talas gärna med stora ord om solidaritet och omtanke om svenska jobb. Om vi nu skall känna solidaritet, vad är det som gör att den tar slut när man inte längre är född i rätt land? Om vi skall betala - vilket inte alls är nödvändigt och förmodligen knappast hade varit ett behov med en politik som inte aktivt hindrade människor från att skapa arbete - för andra, varför skulle jag hellre betala för Anders än för Muhammed? Var går gränsen?
Sverige är knappast ensamt om att ha en inhuman invandringspolitik, men som invånare i det här landet är det den jag ser mest av och det är nog för att skrämma mig. Inte blir det bättre av de motstridiga idéer alldeles för många verkar ha om dem som inte är födda på rätt sida kartstrecket - förmodligen så kommer de hit för att slå dank och leva på hederliga skattebetalares pengar, muttrar man och nickar. Skulle det nu vara så att de inte gör det, tja, då har man plötsligt begått ett ännu värre brott: stölden av ett jobb som egentligen borde ha tillhört någon nu arbetslös stackars etnisk svensk. För jobben är som vi alla vet någonting som delas ut från högsta ort och antalet är konstant med den logiska slutsatsen att om fler kommer hit så kommer fler bli arbetslösa. Att en ökad befolkning skulle kunna skapa behov av fler tjänster går ju inte ihop.
Det talas gärna med stora ord om solidaritet och omtanke om svenska jobb. Om vi nu skall känna solidaritet, vad är det som gör att den tar slut när man inte längre är född i rätt land? Om vi skall betala - vilket inte alls är nödvändigt och förmodligen knappast hade varit ett behov med en politik som inte aktivt hindrade människor från att skapa arbete - för andra, varför skulle jag hellre betala för Anders än för Muhammed? Var går gränsen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)