lördag, september 24, 2005

Vem får bli politiker?

Det är bara att inse: Jag kommer aldrig förstå mig på svenskarnas inställning till vem som duger som politiker och vem som inte gör det. Mest tydliga exempel hämtas (som så mycket annat som kommer hit) från USA: Bush och Schwarzenegger. Jag är verkligen inte mer förtjust i konservativ, republikansk politik än de flesta andra så ta inte det här som ett försvar av nämnda politiker; men att utgå från att den amerikanske presidenten och guvernören i en av landets folkrikaste stater skulle vara så dumma som de populärt framställs i svenska media är nog ganska vågat - båda är betydligt mer välutbildade än många svenska politiker, för att nämna ett exempel (för att inte tala om att Schwarzenegger har blivit väldigt framgångsrik inom i princip alla områden han har gett sig in på). Medan Sveriges vice statsminister - och före detta finansminister - hade stora problem med grundläggande gymnasiematematik och uppenbarligen har problem med att hantera telefoner. Att Sveriges justitieminister har varit fotbollsspelare på hög nationell nivå är också någonting som verkar vara roligt att dra upp och påpeka, som om bolltrixandet skulle ha lett till allvarliga men - trots att han tillhör minoriteten svenska politiker som faktiskt sysslar med någonting han är utbildad för. Att han sedan verkar ha en total avsaknad av respekt för personlig integritet när han vill göra det betydligt enklare att bugga människor mot vilka man saknar stark misstanke för tunga brott och inte har i närheten av de tekniska kunskaper han borde ha innan han ger sig på och propaganderar för idiotiska lagar om att spara bland annat mobil- och internettrafik, tja, det är någonting som borde leda till ännu mer kritik än det gör.

För att vara säker skall man tydligen ha varit yrkespolitiker sedan man var femton. Då kan ingen göra sig lustig över att man har haft arbeten som uppenbarligen är oförenliga med politikerämbetet, eller att man tillvaratar någon annans intressen för att man minsann har sysslat med det och det och därför är partisk. Så klagar folk på att politiker saknar verklighetskontakt ...

3 kommentarer:

Masoud sa...

Skrev det här igår på min sida:

Jag hörde en georgisk kulturarbetare föreläsa om konst och politik. Enligt honom fanns det tre vägar genom vilka vi kunde få kontakt med varat: religion, vetenskap och kultur. Det fanns ingen annan väg menade han.
Men under hela historien har politiker hävdat att de känner till den enda rätta vägen. De är oftast okunniga och ointelligenta, men jävligt ambitiösa.

Det tål att tänkas på, som min gamla filosofilärare brukade säga...

Johan sa...

Politiker är som folk är mest. Det finns smarta politiker och det finns dumma politiker. Problemet är att till skillnad från de flesta andra andra människor som går omkring och är som folk är mest så stiftar politikerna lagar och fattar stora ekonomiska beslut ...

//JJ

Anonym sa...

Man kan undra hur man blir vald som folrepresentant?
Politiker som representerar frågor som lagförslag, m.m inte själva har etik och Moral högst upp på sin lista.
Om en arbetsgivare ska anställa en person som ska representera sitt företag precis som en folkvald egentligen, arbetsgivaren är väldigt noga med vad han/hon anställer för att inte frstöra sitt rykte för företaget. <personerna skall efterleva got etik o moral annars blir de inte anställda.
Det bör vara någon HR avdelning som skulle sköta anställnings intervjuverna för politiker oavsett om man sitter i en liten kommun till regeringen.

Varför ska det finnas politiker som inte vet vad pengars värde är, att man inte kan fuska sig till saker m.m
Menar inte att folket ska välja men någon styrning borde det finnas