Det svenska skolsystemet

Libertati: För det mesta på fel plats, med fel ämne och vid fel tidpunkt. Det blir mer spännande så.

Den svenska skolan har problem. Det verkar i alla fall vara någonting som de flesta är överrens om.

Ett av problemen är att skolan är anpassad efter någon slags medianelev och all undervisning sker därefter. Resultatet blir att några sitter och snurrar pennorna, tittar ut genom fönstret och hade kunnat lära sig på en femtedel av tiden om de bara hade kunnat befinna sig någonstans där det hade gått att koncentrera sig på undervisningen. Några andra försöker hänga med och misslyckas.

Man måste låta de som redan har kunskaperna eller mycket snart har inhämtat dem få fortsätta och gå sin egen väg. Som det är nu så finns det elever som får göra det, och så finns det elever som inte får göra det. Allt beroende på vilken lärare de råkar ha. Vissa får uppmuntran och hjälp med att se var de kan hitta ytterligare information, andra möts av irritation för att de har gjort mer än uppgiften sade. Det är inte en fråga om slumpens orättvisa; hellre att några har chansen än att ingen har den. Det handlar om att alla borde ha den sett till sin egen privata situation och rent bortsett från andra. Det värsta är kanske att besattheten av vad som anses nödvändigt att kunna ibland fortsätter ända upp på högskolenivå: Rimligtvis borde en fråga från en universitetsstudent aldrig besvaras med det behöver du inte kunna, det kommer inte på tentan så länge som läraren faktiskt kan svaret.

Dylik argumentation brukar ibland mötas av spe för att den koncentrerar sig på de bästa eleverna, som om det skulle vara något fult att önska sig att alla elever kunde få ut mesta möjliga av sin kapacitet. Jag har aldrig riktigt förstått varför det per automatik skulle innebära att alla andra skulle få det mycket sämre för att de som har lätt att lära sig får utnyttja det; eller varifrån man tror sig ha fått rätten att stympa oskyldiga barns intellektuella utveckling genom att med lag tvinga dem till en undervisning där de knappt får chansen att lära sig någonting.

Ur ett utilitaristiskt perspektiv skulle man kunna hävda att det är skadligt för den stora massan att hämma individer som hade kunnat göra mycket nytta om de vid tidigare ålder fått chansen att tillgodogöra sig större kunskaper och på så sätt haft bättre chanser att bygga vidare för att lyckas med sådant som kommer alla till nytta. Ser man till det individuella perspektivet - vilket är betydligt mer rimligt och intressant - så handlar det snarare om inte förvägra elever chansen att göra sitt bästa. Att det som borde vara en kunskapens högborg kan göra någonting sådant - för det händer, om än inte medvetet - är bara sorgligt.

Det är inte möjligt att göra en helt individanpassad skola, i alla fall inte en som alla eller ens en majoritet skulle ha råd med. Det står plågsamt klart. Däremot kan man göra vad som går redan nu. Låt barn och ungdomar som har förmågan och kapaciteten att söka vidare kunskap på egen hand göra det istället för att slösa bort deras tid med sådant som de redan kan. Dela upp klasser i större skolor efter nivå och förmåga; det är någonting alla tjänar på. Inte bara de som kan hålla ett högre tempo, utan även de som för en gångs skull får chansen att delta i en undervisningsmiljö där de inte ständigt behöver känna sig underlägsna personerna som sitter två bänkar bort. (Om jag hade fått en krona för varje gång någon har sagt att de inte har vågat räcka upp handen och säga någonting eller ge sig in i en debatt för att någon annan elev som sannolikt hade betydligt större kunskaper i ämnet fanns i klassrummet ...) Man är inte en sämre människa för att det tar längre tid att lära sig engelska. Man är inte heller en sämre människa för att det tar kortare tid att lära sig matematik, och borde slippa bestraffas för det genom att inte få utveckla sin potential.

Ibland går det att göra någonting åt sin situation, antingen med hjälp från välvilliga lärare (ni är hjältar) eller med en hel del envishet. Men hur många tolvåringar inser det? Ibland går det inte ens när man försöker. Och när skolan hamnar ivägen för lärande, då är det helt enkelt jävligt illa.