Att inte ta seden dit man dansar

Leo Stark skriver på Moderskeppet om ett lesbiskt par som krävde att få dansa med varandra på skolbalen: "Två flator tyckte att arrangemanget var rätt plats för en manifestation for deras sexuella läggning och krävde att få dansa med varandra under uppvisningsdansen". Jo, om det anses som en politisk manifestation att vilja få dansa med ens partner på en bal som anordnas av offentligt bekostad skola så är det nog alldeles rätt plats för det. "[...] balen är frivillig att vara med på och ligger utanför skoltid" klingar tomt när det är så uppenbart tydligt att det är någonting ordnat i skolans regi och artikeln han länkar till nämner skolbal två gånger bara i den korta ingressen (Dagens Nyheter hade också en längre artikel, men jag hittar inte den nu). Det handlar knappast om något privat litet arrangemang: Hur man än vrider och vänder på det så går det inte att få det till någonting annat än att Anders Ljungstedts skola anordnar en dans där bara en viss diskriminerande norm är tillåten. Hur frihetligt är det?

"Borde det inte ingå i vett-och-ettikettundervisningen att man bör ta seden dit man kommer och undvika att göra politiska manifestationer av fester där man är gäst?" Kanske det. Å andra sidan: Borde det inte ingå i vett-och-etikettundervisningen att inte låta kommunala skolor anordna fester där bara vissa könsroller och -normer är tillåtna?

Att slänga ur sig "ta seden dit du kommer" när folk försöker förändra saker är knappast vidare konstruktivt, eller ett imponerande argument. Är det så man skall säga till liberaler som kommer till (S)verige också?

Uppdatering 20:37: Louise P skriver om samma sak, fast längre och mer välformulerat än jag orkade, ser jag nu. Läs.

Dagens länk

Stoppa Storebror.

Vem får bli politiker?

Det är bara att inse: Jag kommer aldrig förstå mig på svenskarnas inställning till vem som duger som politiker och vem som inte gör det. Mest tydliga exempel hämtas (som så mycket annat som kommer hit) från USA: Bush och Schwarzenegger. Jag är verkligen inte mer förtjust i konservativ, republikansk politik än de flesta andra så ta inte det här som ett försvar av nämnda politiker; men att utgå från att den amerikanske presidenten och guvernören i en av landets folkrikaste stater skulle vara så dumma som de populärt framställs i svenska media är nog ganska vågat - båda är betydligt mer välutbildade än många svenska politiker, för att nämna ett exempel (för att inte tala om att Schwarzenegger har blivit väldigt framgångsrik inom i princip alla områden han har gett sig in på). Medan Sveriges vice statsminister - och före detta finansminister - hade stora problem med grundläggande gymnasiematematik och uppenbarligen har problem med att hantera telefoner. Att Sveriges justitieminister har varit fotbollsspelare på hög nationell nivå är också någonting som verkar vara roligt att dra upp och påpeka, som om bolltrixandet skulle ha lett till allvarliga men - trots att han tillhör minoriteten svenska politiker som faktiskt sysslar med någonting han är utbildad för. Att han sedan verkar ha en total avsaknad av respekt för personlig integritet när han vill göra det betydligt enklare att bugga människor mot vilka man saknar stark misstanke för tunga brott och inte har i närheten av de tekniska kunskaper han borde ha innan han ger sig på och propaganderar för idiotiska lagar om att spara bland annat mobil- och internettrafik, tja, det är någonting som borde leda till ännu mer kritik än det gör.

För att vara säker skall man tydligen ha varit yrkespolitiker sedan man var femton. Då kan ingen göra sig lustig över att man har haft arbeten som uppenbarligen är oförenliga med politikerämbetet, eller att man tillvaratar någon annans intressen för att man minsann har sysslat med det och det och därför är partisk. Så klagar folk på att politiker saknar verklighetskontakt ...

Flyktingamnesti

Jag tycker fortfarande inte om ordet - amnesti för brottet att befinna sig i landet? - men för den som gillar demonstrationer och inte har någonting bättre för sig imorgon kan flyktingamnesti.nu vara värt ett besök.

Äktenskapet och lagen

Äktenskapslagstiftningen får sina korta perioder i strålkastarljuset då och då. Vanligtvis handlar det om en könsneutral sådan, men nu är det på grund av senaste utspelet från Feministiskt initiativ som för en gångs skull faktiskt är mer på väg åt rätt håll än landets samlade etablerade partier. Svenska Dagbladet skriver:

"Fler än två ska kunna ”ingå samlevnad”. Till exempel om skilda föräldrar har inlett nya relationer, och alla tillsammans vill ta ekonomiskt ansvar för barnen. Men också om tre eller flera vill leva i sexuella relationer.
– Det kan ju också vara det så klart, säger Tiina Rosenberg. Man kan ju inte i ett fritt land lägga sig i vilka som personer väljer att ha sex med."

Att huvudvärken i att reda ut hur vårdnad, arv och så vidare skulle fungera i ett sådant system inte skall underskattas och att frågan kvarstår hur de egentligen tänkt sig låta människor ha sin frihet men samtidigt undvika "En man som lever med åtta kvinnor i en patriarkal struktur, där mannen bestämmer och kvinnorna lyder, det är ju inte det vi är ute efter" är någonting man, än så länge, kan ha överseende med - det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Religiösa samfund och liknande organisationer skall naturligtvis få ha vilka ceremonier de så önskar, men det bör inte ha någonting med lagstiftning att göra.

Sjösjuka

Om jag hör eller stöter på en kommentar till med andemeningen "haha, dumma, krigsförande, miljöförstörande amerikaner, skyll er själva" angående tillståndet i södra USA tror jag att jag kommer spy. Jag kan inte påstå att jag känner något större känslomässigt engagemang i de kriser media väljer att dra upp (det finns ständigt pågående humanitära katastrofer i form av svält, inbördeskrig, fattigdom, förtryck et cetera som många inte ens är medvetna om och jag orkar helt enkelt inte bry mig om allt ont som händer i världen - hur väl uppdaterad är du till exempel om offrens situation i inbördeskriget i Nepal?) men jag har då sannerligen vett nog att låta bli att håna tragedier och dödsoffer.

Man kan tycka vad man vill om amerikansk kultur, Bush och republikansk politik, USA:s ovilja att ha med Kyotoavtalet att göra och så vidare - det inte med den här saken att göra. Det här handlar ändå om vanliga människor. Sådana som du och jag. Som har dött i tusentals. Och fortfarande dör. Om Sverige invaderade Sri Lanka imorgon - skulle det innebära att du förtjänade att dö i en översvämning? Om det inte är nog, ett par enkla påpekanden om klimat och miljöpolitik:

*) Huruvida en viss orkan är det minsta lilla påverkad av mänsklig hand är omöjligt att säga. Orkaner är inte direkt ett nytt fenomen. De har funnits ett bra tag.
*) Nämnda Kyotoavtal blev aktuellt för några få år sedan. Människan har släppt ut mängder av det som brukar sammanfattas som växthusgaser sedan industrialismens genombrott. Är det någon som på fullt allvar tror att den i sammanhanget lilla minskning som en annorlunda miljöpolitik hade kunnat innebära skulle ha gjort någon större skillnad på dagens världsklimat?
*) De som råkade illa ut i New Orleans var huvudsakligen de som inte hade råd eller möjlighet att ta sig därifrån; kanske inte ens hade bilar att åka iväg med. De lär inte direkt ha släppt ut vidare mycket koldioxid eller öppnat miljöförstörande fabriker, inte sant?

Flyktingamnesti och invandringsattityder

Det har talats en del om flyktingamnesti på senare tid. Regeringens båda stödpartier kräver det för alla flyktingar som befinner sig i Sverige och som har ett eventuellt hot om utvisning hängande över sig i - inte till mycket nytta, verkar det som, men de kräver det likväl. Bara själva användningen av ordet är absurt i mina ögon. Amnesti. Etymologiskt sett kommer det ur ett ord som betyder glömska och används idag huvudsakligen när man benådar någon - alltså "glömmer bort" begångna brott. Det jag undrar är vilket brott de som berörts egentligen har gjort sig skyldiga till. Försökt ta sig över fel linje på en karta? Inbillat sig att ett land med tjugotre invånare per kvadratkilometer skulle ha plats nog även för personer som inte råkade vara födda innanför dess gränser? Det tycks mig som om jag själv begår värre brott så gott som varje vecka; likväl är det ingen som hotar att skicka mig till krigshärdar, områden där jag på grund av tro, sexuell läggning et cetera skulle förföljas eller någonstans där jag helt enkelt inte ser några framtidsmöjligheter. Jag är nämligen född på rätt sida gränsen.

Sverige är knappast ensamt om att ha en inhuman invandringspolitik, men som invånare i det här landet är det den jag ser mest av och det är nog för att skrämma mig. Inte blir det bättre av de motstridiga idéer alldeles för många verkar ha om dem som inte är födda på rätt sida kartstrecket - förmodligen så kommer de hit för att slå dank och leva på hederliga skattebetalares pengar, muttrar man och nickar. Skulle det nu vara så att de inte gör det, tja, då har man plötsligt begått ett ännu värre brott: stölden av ett jobb som egentligen borde ha tillhört någon nu arbetslös stackars etnisk svensk. För jobben är som vi alla vet någonting som delas ut från högsta ort och antalet är konstant med den logiska slutsatsen att om fler kommer hit så kommer fler bli arbetslösa. Att en ökad befolkning skulle kunna skapa behov av fler tjänster går ju inte ihop.

Det talas gärna med stora ord om solidaritet och omtanke om svenska jobb. Om vi nu skall känna solidaritet, vad är det som gör att den tar slut när man inte längre är född i rätt land? Om vi skall betala - vilket inte alls är nödvändigt och förmodligen knappast hade varit ett behov med en politik som inte aktivt hindrade människor från att skapa arbete - för andra, varför skulle jag hellre betala för Anders än för Muhammed? Var går gränsen?