Nationalstatens fall

Territorialstaten som den ser ut idag är inte ett naturlig tillstånd för samhällen sedan urminnes tider, även om det är lätt att tro att de förhållanden som råder i det tid och rum där man själv bor på olika sätt är absoluta. Den centralstyrda staten efter europeisk modell vann fäste för ungefär trehundrafemtio år sedan, och även om det naturligtvis en grov förenkling så brukar man peka på dagens statsbildning som någonting som inleddes med den westfaliska freden. Det finns en tid före nationalstaten – och det finns en tid efter den.

Liksom nationen har haft sin del i statens skapande har staten haft sin del i nationen: nationalstaten bygger på en stark nation, men det finns i regel alltid fler nationer inom statens gränser. Se samerna, till exempel.

Nationalstaten skapar hinder mellan människor baserade på vilken sida om en flod, ett bergspass, ett sund som du råkade födas. I teorin skall de flesta demokratier idag inte ha lagar som säger att människor utanför dessa linjer skall ha ett mindre värde. I praktiken torde det vara få som tror att det faktiskt fungerar så. Men det handlar inte bara om att man inte skall komma undan enklare med att slå ihjäl en lett än en svensk, det är också synen att man alltid skall stödja dem som råkar komma från samma land som en själv. Stöd svenska idrottare, handla från svenska företag, köp hellre svenskt kött från norra Norrland än från Tyskland även om transporten blir längre. Hjälp alla svenska medborgare till drägliga levnadsvillkor men se ned på de där jälvarna som bara kommer hit och snyltar.

Det gemensamma språket är ett kraftfullt identitetsskapande medel, men staten och gränserna handlar inte om språk: det finns de som föds och växer upp i Sverige med ett annat modersmål än svenska (samiska, meänkieli, finska et cetera) och det finns de som föds i andra länder och växer upp med svenskan (huvudsakligen finlandssvenskar). På den politiska arenan har etniciteten – lyckligtvis – förlorat sin plats i rampljuset till förmån för medborgarskapet. Frågan är: varför skulle jag vara mer intresserad av en persons välmående för att den har svenskt medborgarskap? Varför skulle jag vara mer intresserad av att betala för, eller för all del dela en kollektiv välfärdsförsäkring med, människor som bor i ett visst område än de på andra sidan gränsen? Varför skulle jag känna några varma känslor för ett visst område, de som bor inom området (eller som inte bor där men som har gjort det eller skulle kunna göra det eller inte för dem som bor där men inte alltid har bott där eller inte bott där tillräckiligt länge eller ...) och idéer knutna till det området?

Varför skulle jag tycka att det är bättre att välbeställda svenskar har arbeten än fattiga sydostasiater? Varför skulle jag tro att någonting är bättre bara för att det råkar vara svenskt? För att inte tala om den totalt vansinniga idén om att jag skulle offra mitt liv inte för idéer om frihet eller rättigheter eller liv utan för idén om just den nationalstat där jag råkar vara född. Eller att mänskligt lidande skulle vara underställt diktaturers suveränitet.

Jag anser att nationsgränser, oavsett om det är människor, föremål eller idéer de försöker stänga ute, är moraliskt fel. Lyckligtvis finns det tecken som gör att man kan hoppas att nationalstaten skall tappa sin vikt: förbättrade kommunikationer av alla olika slag har gjort geografiska hänsyn mindre viktiga. Människor flyttar i stor utsträckning mellan olika territorialstater och luckrar på så sätt upp idén om nationalstatens gemenskap när färre som bor innanför dess gränser tillhör den. Det som sker utanför gränserna påverkar i allt högre utsträckning det innanför den; det blir svårare att isolera sig och den enskilda staten tappar allt mer makten att styra inom sig när den blir del av större sammanhang.

Jag hoppas leva tillräckligt länge för att få se en värld där nationalstaten har slagit in på stigen mot att försvinna.

Det var inte bättre förr: om våldsbrott

En något hafsig artikel i Dagens Nyheter påpekar ändå någonting viktigt.

Hanns von Hofer är professor i kriminologi vid Stockholms universitet. Han menar att allt fler fall av våld anmäls därför att många svenskar blir mindre och mindre benägna att tolerera våldshandlingar.

- Våld inom familjen som för några år sedan skulle uppfattats som en del av vardagen hamnar i dag i polisens brottsstatistik, säger han. Och mycket tyder på att kvinnor som utsätts för våld i dag är mera benägna att anmäla det än tidigare.

[...]

Detta hindrar naturligtvis inte att rädslan för våld och brott ändå ökar i Sverige. Men SCB har sedan 1986 ställt samma fråga, och resultaten bekräftar inte tesen om de alltmera otrygga svenskarna.

- De som svarat att de känner sig rädda har legat på samma nivå under större delen av 1990-talet fram till i dag, säger Anita Heber.

[...]

Och på samma sätt är det naturligt att minnas vår rädsla för våldsbrott som mindre än vad vi angav den dag för många år sedan då frågan ställdes.

Det visste du inte om kapitalismen!

Från Tjuvlyssnat:

Restaurang Los Sombreros, Gävle

(Två tjejer ska just ta för sig av texmex-buffén)
Tjej 17+ 1: Alltså, det är bra att man kan ta hur mycket man vill. Man kan vara som värsta....eh, vad heter en sån där som stjäl saker hela tiden?
Tjej 17+ 2: Kapitalist?
Tjej 17+ 1: Ah, just det, eller är inte det en sån där snuskgubbe som tänder på lik?

Rubriksättarna slår till igen

Liberalismen har blivit populistisk, heter rubriken till Mustafa Cans artikel om folkpartiets utveckling. Det stämmer naturligtvis inte: liberalismen är delvis inte särskilt populistisk, delvis inte beroende av vad folkpartiet gör. Folkpartiet kan bli populistiskt, men folkpartiet definierar inte liberalismen. Någonting som Mustafa Can själv (ur artikeln: Ena foten i liberalismen, andra i populismen.) inte heller påstår.

Man kanske kunde hoppas att rubriksättaren skulle göra mer än skumma artikeln innan rubriken sätts.

Favorit i repris

Bland aktiva nätbesökare är Rasmus Fleischer förmodligen mest välkänd för Copyriot och engagemanget i Piratbyrån. Själv tycker jag att artikeln om nationalvänstern, ur Arena (1/04), är det bästa jag har läst av honom. Förmodligen det bästa inlägget i intern politisk debatt jag har läst på svenska de senaste åren. Snubblade över den igen för första gången på ett tag igår. Läs.

The Independent, staten & rätten att uttrycka en åsikt

Via Wille hittar jag en artikel i The Independent om hur staten flyttar fram sina positioner i terrorlagstiftningen. Kan vara den viktigaste tidningsartikel jag har läst hittills i år.

Turkiet och Sudan, dessa underbara platser

Migrationsverket tycker att det är en lysande idé att utvisa kvinnor som hotas till livet på grund av att det där äktenskapet man tvingades till under mordhot till Turkiet, rapporterar Svenska Dagbladet. Tur att Turkiet är känt för att ta sådana konflikter på allvar och skydda sina medborgare.

Angående demonstrationen på ett torg i Göteborg där det händelsevis råkar sitta några tidigare nämnda och politiskt aktiva sudaneser som svenska myndigheter tycker absolut måste hem. Tur att Sudan är en plats som tar det här med allas rätt att yttra sina åsikter utan risk för repressalier på allvar.

En halvtimma senare så går jag igenom marknaden på Gustav Adolfs Torg. Vi går förbi en hungerstrejk för folkmordets offer i Darfur och tanken slår mig att "här protesterar vi för att få ladda hem musik gratis, medans bara några meter ifrån så hungerstrejkar människor vars släkt och vänner systematiskt avrättas i ett hänsynslöst krig". som Yabosid skrev. Se även Alkanen.

Piratbukten och andra kapningar

Det finns egentligen inte så mycket att säga om tillslaget mot The Pirate Bay som inte redan har sagts. Det viktigaste är dock inte fildelningen av upphovsrättsskyddat material, och huruvida polisen borde agera (och satsa de resurser som satsats på den) mot en torrent tracker eller inte. Det är viktigare att det är fullkomligt vidrigt att i en rättsstat släcka ett helt webbhotell och ställa privatpersoner, organisationer och företag som inte har ett dugg med saken att göra utan möjlighet att driva hemsidor, mailservrar och andra funktioner som för dem i många fall är helt nödvändiga. Det är viktigare att det är fullkomligt vidrigt att polisen kan kräva DNA-prov av en person som har fungerat som juridiskt ombud och som på sin höjd är misstänkt för brott mot upphovsrättslagen.

Läxor, inlärning och repetition

Man kan fråga sig hur vänsterpartiet egentligen har tänkt när de tycker att effektivare undervisning skall kunna ersätta läxorna, och varför det i så fall inte har gjorts tidigare. Skulle det vara så att skolorna medvetet sitter och håller inne på enkla lösningar och drar ned på lärandet så skulle det naturligtvis kunna förklara ett och annat om utbildningsnivån, men tyvärr tror jag inte att lösningen är så enkel. Inte nog med att det skulle slå väldigt hårt mot elever som har det tungt i skolan därför att de har svårt att lära sig och behöver just den typen av repetition som läxor ger för att kunna tillgodogöra sig kunskap, det skulle också göra vissa ämnen fruktansvärt svåra att undervisa i. Det fungerar helt enkelt inte att lära in hur man böjer hundra vanliga starka tyska verb utan att nöta in det. "Rolig inlärning" i all ära -- det finns ingen poäng i att göra undervisning tyngre än man måste, så länge man når kunskapen -- men tiden och ansträngningen innan någonting sådant ens börjar fundera på att sätta sig i huvudet genom till exempel talövningar och läsning är mer än grundskolan har att ge. Om inte alla får chansen att lära sig ordentligt skall ingen få den?

Skolpolitik och högskolebehörighet

Svenska Dagbladet har idag en artikel om att allt färre har grundläggande gymnasiekompetens, där Ulla Lindqvist från LO får muttra om valutspel och kidnappning angående den debattartikel som Lars Leijonborg och Jan Björklund har i Dagens Nyheter idag. Siffrorna visar att vi har problem med segregation i de svenska skolorna och att man måste satsa mer resurser. Det är inget nytt, det har både LO och socialdemokraterna pläderat för länge säger hon, och man kan fråga sig varför socialdemokraterna om de pläderat länge för detta ur regeringsställning och med stödpartier som inte är så hemskt angelägna om att spara på statskassan inte redan har gjort det. Men det som egentligen är mest intressant är kommentaren Medan fp vill ha tuffare krav på eleverna tror vi på en annan sorts målsättning där inte alla nödvändigtvis måste nå högskola. Tack, LO. Studietrötta elever på säg fordon-, hotell- och restaurang- eller byggprogrammen måste själva få välja om de skall ha kompetensen för vidare studier. Någonting annat leder bara till att de inte orkar och att kunskapsnivån för dem som sedan faktiskt börjar på högskolan sänks. Se istället till att det enkelt går att läsa upp den behörighet som saknas om man skulle komma på att man faktiskt vill studera vidare. Man är inte en sämre människa för att man inte har en akademisk utbildning. Det är väldigt trist att socialdemokraterna av alla inte verkar tycka att det duger utan att så många som möjligt skall ha högre utbildning för den högre utbildningens egen skull.

Rättssäkerhet

Det finns i materialet flera exempel på hur domstolar på detta sätt låtit subjektiva föreställningar träda i stället för en saklig och objektiv prövning. Det ger inte underlag för att generalisera om domarkompetens i allmänhet, men kan inte heller avfärdas som betydelselöst.

Hans-Gunnar Axberger på DN Debatt om den minskade rättssäkerheten.

Hjälmar & tvång

Mogen nog att fatta dina egna beslut om din säkerhet? Inte? Oroa dig inte. Någon annan gör det så gärna åt dig.

Migrationsverket. Igen.

Jag var i Göteborg idag, och kikade förbi sudaneserna i Göteborg som Alkanen tidigare skrivit om. Stöd i form av namn på en lista och några uppmuntrade ord kostar ingenting att ge. Kika förbi du också, om du befinner dig i närheten.

Migrationsverket kommer att göra mig kroniskt illamående.

Politisk korrekthet & förtryck

Jag snubblade över inlägget CUF är inte kloka på SannBlogg angående att CUF nyligen beslutade stödja en könsneutral äktenskapsbalk (någonting som borde vara en självklarhet) och, det större steget, att ta bort de religiösa samfundens rätt till att förrätta vigslar som gäller i lag.

Självklart skall den som är troende fortfarande kunna gifta sig i kyrkan. Rimligtvis borde förbundet mellan paret inför Gud vara det viktigaste. Men kyrkan skall inte ha någon särställning vad det gäller att kunna upprätta lagligt bindande kontrakt.

SannBlogg skriver:
Istället är det så att när vi först och främst har en politisk korrekthet i det här landet som i ett enda slag gör alla med min typ av åsikter till homofober och att sen svenska kyrkan beslutat att införa välsignelseakter för homosexuella och till sist, som grädde på moset, föreslår CUF att månggifte ska bli tillåtet. Då anser jag att man lämnar dörren vidöppen för sådant som vi idag inte kan tänka oss men som faktiskt blir en ganska naturlig följd av detta, nämligen att manegen är krattad för alla typer av sexuella läggningar och samlevnadsformer. Två exempel är tidelag och pedofili.

Det är riktigt unket. Det spelar ingen roll hur mycket inläggsförfattaren klagar på att det inte är ett centralt argument och att man kvävs under den politiska korrektheten. Det är inte av politisk korrekthet som det står mig upp i halsen (för jag är inte direkt politiskt korrekt i dagens Sverige jag heller). Att försöka gömma sig bakom att andra agerar utifrån "politisk korrekthet" när man glidande försöker få vigselakter för homosexuella till acceptans av pedofili är bara vidrigt. Det handlar om att man försöker jämställa vuxna människors dragning till varandra med vuxna människors dragning till individer som inte är mogna nog att fatta dylika beslut och därför riskerar att ta och ofta tar skada, och på så sätt smutskasta alla som avviker från normen. Man är lika lite ett offer när man möts av mothugg när man försöker driva sådana frågor än till exempel nationaldemokrater är för sina åsikter.

Man behöver inte tycka om homosexualitet. Man kan gå i kyrkor som bara ägnar sig åt att viga man och kvinna, en av varje. Det är helt okej. Det är när man ger sig på homosexuella och hävdar att de skall ha mindre rättigheter än alla andra, trots att man om man så önskar inte behöver ha någonting med dem att göra (i teorin i alla fall: sexuell läggning visar sig inte som horn i pannan, och jag skulle vilja se den som kan fungera i ett normalt samhälle utan att stöta på folk med en annan sexualitet än den heterosexuella), som det slutar vara okej. Religiösa normer för samlevnad är någonting som skall stanna inom husets väggar -- där de låter bli att förtrycka människor som inte lever efter dem.

Migrationsverket slår till igen

henrik-alexandersson.se:
SVT 21 berättade i kväll om den ryska familjen Arutyunyan.

De misshandlades av polisen i Ryssland. Vart de än flyttade var det samma förföljelse.

Så de sökte asyl i Sverige. Migrationsverket avslog ansökan, utan att ens ha läst alla deras handlingar.

Så familjen Arutyunyan for till Frankrike. I sitt nya hem, en liten ort utanför Lyon, fann de sig snabbt till rätta och blev mycket omtyckta. En klockren, lyckad integration...

Tills Sverige slog till – och fick fransk polis att sända familjen till Sverige, för eventuell vidare utvisning till Ryssland.

Läs hela inlägget här.

Och så den ständigt närvarande moralismen, naturligtvis. Inspektörerna anmärkte på nakenheten bland besökarna och att sexuella aktiviteter pågick i lokalen. Stadsdelsnämnden menade att man därmed bröt mot god ordning, eftersom också nakenhet och olämpligt uppträdande kan ses som ett störande av ordningen.

Fängelse för håravklippning

Dagens Nyheter rapporterar att en ung britt som under ett gräl klippte av sin flickväns hästsvans har dömts till ett års fängelse. Det låter i mina öron som i längsta laget, men själva poängen är viktig -- det är inte okej att klippa av en annan människas hår, och om du kapar ett antal decimeter, så har du ofta allvarligt våldfört dig på både personens kropp och identitet. Jag vet att jag personligen betydligt hellre skulle ta emot smällar nog att gå omkring med blåtira och ont i ett par veckor än få håret avklippt så att det inte växer ut igen på ett par år. Död vävnad eller inte; det är en del av mig och du skall inte komma undan med att göra dig av med det.

Metabloggande: RSS

RSS är en bra sak. Väl medveten om att de flesta av Libertatis återkommande läsare tar del av bloggen på det sättet tänkte jag att det skulle vara bra att påpeka saken för resten också. Dessutom har jag lovat mig själv att a) läsa igenom mina inlägg mer ordentligt och b) låta enstaka stavfel stå kvar, istället för att uppdatera varje inlägg tre gånger, för att göra Libertati mer läsbar via RSS.

RSS innebär att du får varje nytt inlägg hemskickat; med en bra RSS-läsare (RSS-aggregator) behöver du över huvud taget inte gå till sidan och du verkligen inte behöver kika in ett par gånger om dagen för att se om någonting nytt har hänt. Det sparar helt enkelt tid och möda samtidigt som det ser till att du inte behöver riskera missa någonting genom att du prenumererar på varje inlägg som kan tänkas komma från i det här fallet bloggen. Annars kan du prenumerera på allt från nyheter från Sveriges Radio till Warpdrive-citat.

En annan bra sak är att att bloggar som ligger på Blogspot har RSS-flöde vare sig de är medvetna om saken eller inte, vilket underlättar för den som läser bloggar hos dem som kanske inte är så intresserade av den tekniska biten.

Själv använder jag, och är mycket nöjd med, Vienna, men det är bara för macanvändare. En populär webbaserad aggregator är Bloglines. Om någon har ett tips om en riktigt bra aggregator för Windows, lämna det gärna.

RSS är seriöst bra. Använd det.

Några enklare tekniska förklaringar:
Svenska Wikipedia.
xml.com.

Totalt orelaterat: Sagan om de bannlysta.

Civilpoliser och fjäderbatonger

Rättssäkerhet är en bra sak. Det är inte på något sätt i närheten av att vara försvarbart att kasta stenar stora nog att kunna sätta en människa i koma i huvudet på folk, men det är inte heller okej att bli behandlad ur som helst bara för att man demonstrerar fredligt, eller råkar befinna sig i närheten av en demonstration. Krohnman säger vad som bör sägas under "bloggtorka & fjäderbatong", så kika in där. Anna Toss har också en skildring som bör läsas.

Der Krieg ist ja lange vorbei

Den kommentaren kände en tysk, som ville ha vår hjälp, sig tvungen att fälla näst sist jag var i Tyskland, i februari. Mer än sextio år efter krigsslutet. Ingen runt bordet var ens i närheten av att vara påtänkt -45. Likväl: nog är kanske den vanligaste kopplingen till Tyskland och tyska man stöter på hos folk nazismen. Att tycka om tysk kultur och anse att det tyska språket är vackert misstänkliggörs -- vad, har du någonting emot invandrare kanske? Den tyska kärleken till det idylliska Sverige och det mesta som är svenskt, som man verkar stöta på mest hela tiden numer, är rejält obesvarad. I säg England, som var direkt inblandat, kan det vara ännu värre: folk som aldrig upplevde andra världskriget känner hat mot andra som aldrig upplevde andra världskriget för sådant som hände innan alla inblandade föddes. Den enda socialt allmänt accepterade rasismen som är värre är sannolikt den mot amerikaner, som är kanske ännu mindre nyanserad, möjligvis i vissa kretsar undantaget känslorna mot israeler eller palestinier.

Rasism är inte söt och snäll bara för att den slår mer eller mindre uppåt. Det är aldrig lyckat att dra generaliserande slutsatser om invånarna i ett land oavsett om vad man tycker om vissa individers handlingar. Brott begångna i nationalstatens namn kan inte bara lastas vidare på folk som inte har haft någonting med dem att göra. Ett land gör aldrig någonting, bara enskilda individer.

Länktips: "Nu får ni ge er", från Notiser från en ö.

Helt orelaterat: Mattemusik.

Koncentrationsläger, Sibirien - och Migrationsverket

Hitler hade sina koncentrationsläger. Stalin hade Sibirien. Sverige har Migrationsverket.

Kvinna riskerar stenas till döds

En handläggare på Migrationsverket
har lämnat ut uppgifter om en 33-årig
nigeriansk kvinna till hennes man,
trots att hon flytt från hemlandet och
maken för att undgå dödsstraff.

Nu ska verket inleda en internutred-
ning om händelsen och fallet har JO-
anmälts av Röda korset i Söderhamn.
Kvinnan hotas dessutom av utvisning
till hemlandet.

33-åringen flydde till Sverige sedan
hon blivit gravid utanför äkenskapet.
Maken blev rasande och gick till sha-
riadomstolen och enligt den lag som
tillämpas ska hon hängas eller stenas.

skriver SVT Text. Samtidigt har Migrationsverket enligt Dagens Nyheter återigen kontrollerat en persons identitet med hjälp av myndigheterna i det land som han har flytt från, i det här fallet Syrien. Dit han nu sannolikt kommer att utvisas. Där det för övrigt är ett brott att begära asyl i ett annat land. Man skulle kunna hoppas att Migrationsverket medmänskligt skapar asylskäl där man inte hittar sådana, men tragiskt nog så är det förmodligen snarare så att asylskäl redan fanns innan och att varken de eller de man nu lagt på högen kommer att räcka. Jag respekterar svenska myndigheters beslut, säger mannen, vilket man skulle kunna gissa är en relativt tom fras. Åtminstone hoppas jag det, för personligen känner jag oerhört svårt att ha någon som helst respekt inför Migrationsverket och vad de än beslutar om.

Jag hoppas innerligt att färre flyktingar söker sig hit. Inte för att jag vill se mindre invandring, utan för att ingen människa förtjänar att råka i Migrationsverkets klor.

Katrine Kielos & Louise Persson

Kvinnans klitoris är västerländsk imperialism? förtjänas att läsas. Till ämnet hör också Apartheid är apartheid är apartheid och lite De tolvs manifest. Samt när man ändå är inne på saken Vad feminismen måste lära av Jan Guillou.

Louise Persson har skrivit om den svenska prostutitionsdebatten. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 gånger.

Ebba Witt-Brattström i DN om svenskundervisning

Grundskolelärare berättar att svenskundervisningen i skolan är nere på ett minimum, svenska skolelever får hälften så många lektioner i landets huvudspråk som elever i andra länder. En lärare kallar sig "senior kamratstödjare" efter att ha blivit förbjuden av sin rektor att undervisa ("kateder- eller pekpinneundervisning"). Han ska i stället sätta eleverna i arbete på eget ansvar, gärna i ämnen han inte är utbildad för, med katastrofala följder för alla utom pluggisarna. En "timplanslös" skola är på ingång, älskad av kommunens skolpolitiker eftersom den ger varje skola rätt att bestämma om och när man ska ha olika ämnen, och varje rektor möjlighet att maximalt utnyttja sina lärare, oavsett kompetens.

Lärare skall kunna sätta elever i arbete på eget ansvar. Om eleverna ligger på en sådan nivå att de klarar av det, och om det är i ämnen där läraren vet vad han eller hon sysslar med. Men det får inte bli en ursäkt för att inte undervisa när undervisning behövs.

Läs mer här.

Studenterna är helt enkelt för dåliga

För ett par dagar sedan skrev Göteborgs-Posten om professor Dennis Töllborg, som nu lämnar Göteborgs universitet -- mycket för att kräven på studenter har sänkts så mycket, beroende på att universiteten får pengar baserat på hur många som får godkänt, oavsett vilken nivå de faktiskt befinner sig på för att få godkänt.

Kraven på studenter i Sverige idag är nästan löjligt låga, någonting som är synnerligen allvarligt eftersom det inte bara sänker lägstanivån utan också kvaliteten på undervisningen som sådan och därmed högstanivån. Det är inte bara ett svek mot universiteten och den högre undervisningen, det är ett svek mot studenterna man undervisar som inte får de kunskaper de borde ha och kommer ut betydligt sämre lämpade för att handskas med verkligheten. Vi utbildar skarpladdade vapen här. Det är människor som får rätten att avgöra andra människors liv. Kan den gamla tanten bo kvar i mögelhuset? Eller ska någon ha ett visst skadestånd? Det är dem jag måste ha i åtanke när jag utbildar, säger Töllborg, som undervisar i juridik.

Tvinga högskolorna och universiteten att faktiskt se till att studenterna har adekvata kunskaper innan de godkänns. Låt dem inte sänka kraven mer. Hela den högre utbildningen håller på att undergrävas om det här får fortsätta.

Thomas Bodström -- nu som verb

Thomas Bodström är på god väg att bli en minister man kommer minnas. Vanan att vilja vara överallt trogen håller han på att infilitrera det svenska språket, vilket tidigare märkts i begrepp som Bodströmsamhället. Idag fick jag ett brev (ni vet, sådant där på papper), som i ett helt annat ämne än politik kom med frasen ... men ändå Thomas Bodströmmar mitt liv. När ...

George Orwell, gamle gosse, du håller på att bli utkonkurrerad.

Frihet och förtryck

Det kan inte finnas något "men" i yttranderättsfrihet. Så snart man inför undantag är det inte längre en frihet, då är det en nåder för allt det som är tillåtet. En yttrandefrihet med "men" är inte längre fri. Inte heller kan den försvaras med "jag tycker om yttrandefrihet, men ..." — yttranderättsfriheten finns inte för att skydda det som är trevligt och gulligt. Det politiskt korrekta behöver inget sådant skydd. Yttranderättsfriheten försvarar huvudsakligen det som är otrevligt: det elaka, det sårande, det kränkande. Det är det som behöver skyddet, eftersom det är det som annars riskerar repressalier för att det yttras. De som vinner mest på yttranderättsfrihet är nazister, fundamentalister och andra mörkermän. Det är det som är poängen med rättigheter: de gäller inte bara för snälla människor och sådana man tycker om. Inskränkningar i yttranderätts- och tryckfriheten har vi redan — lagstadgade sådana, som i fallet hets mot folkgrupp. För- och nackdelar med det kan diskuteras, men kanske inte här och nu.

Styrande skall oavsett inte be om ursäkt för det som trycks i landet. Det är inte deras ansvar. De har ingen rätt att be om ursäkt för det i egenskap av representanter för personerna som röstat fram dem. De har ingenting att göra med det som sägs eller publiceras i landet. De bör inte ha någonting med det att göra. Inte heller skall de, hur indirekt det än må vara, ingripa — särskilt inte mot sådant som är fullt i enlighet med lagen.

För det första är det rättsvidrigt. Totalitära stater, diktaturer, ingriper med olika medel mot misshagliga åsikter och publikationer. För det andra är det fullkomligt vansinnigt. Om man en gång har ingripit har man visat — oavsett om det stämmer eller inte — att man har inflytande över vad som får yttras och publiceras. Det man inte ingriper mot godkänner man alltså, och är ansvarig för på det sätt som ingen politiker någonsin skall vara ansvarig för eller ha något inflytande över vad fria medborgare väljer att uttrycka. Vem ser då pratet om yttranderättsfriheten som annat än tomt prat, när man redan har bevisat att man kan ingripa?

Mänskliga rättigheter som inkluderar förbud mot att yttra sig på vad sätt man önskar — må det vara nedlåtande — om religioner eller religiösa symboler kommer att förlora respekten hos väldigt många. Det finns ingen rätt mot att inte bli kränkt. Det finns ingen rätt att tysta misshagliga åsikter. Närhelst man försöker göra det till en rättighet, kommer man göra sig av med rättigheten att yttra sina åsikter.

Att slippa se och höra sådant man inte tycker om innebär inte frihet. Det innebär förtryck.

Yttranderättsfrihet och muslimer

Jag tycker så synd om vanliga muslimer idag -- i en sits mellan Västs fördomar (som fått ny näring genom att några hundra personer bränner ambassader. Apropå civilisation, någon som minns Göteborgskravallerna? I Sverige. För mindre skäl än det här, skulle jag vilja påstå), diktatorer som drar nytta av situationen för att ta fokus från andra problem och rikta ilskan mot någon annan, och fundamentalistisk islamism. Dansk och europeisk press- och yttranderättsfrihet skall ha allt stöd, ett stöd som inte får ge vika. Men det gäller också för sekulariserade muslimer som inte skall behöva utstå fördomar på grund av en försvinnande minoritets oförsvarbara våldshandlingar.

Läs vad Johan Norberg skriver om konfliktens offer. Här är en annan relativt vettig kommentar.

Uppdatering: Och ytterligare en intressant text: "Karikatyrerna har ingenting med oroligheterna att göra", via ninja economist.

Som en påminnelse

... om att militanta islamister och muslimer är två saker som har ungefär lika mycket gemensamt som NSF och svenska medborgare: Naser Khaders initiativ till alternativt muslimskt nätverk. Förtjänar allt stöd det kan få.